Tips för att lyckas bättre med acceptanstestning:

Vanligt är att skriva acceptanstester efter utvecklingsaktiveteten. Men att identifera vad som skall testas, vilka acceptanskriteria som skall vara uppfyllda efter utvecklingen redan har utförts ter sig rätt märkligt vid närmare analys. Då är ju produkten redan skapad.

Att istället identifera acceptanskriteria - vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att en del av en produkt skall anses fungerande, och accepteras, av kund före en viss del av en produkt (t.ex en viss funktion i ett informationssystem) byggs ter sig aningen mer effektivt. Det blir färre överraskningar på slutet.

Detta är inga nyheter. Detta arbetssätt har länge använts inom produktutveckling inom industrin, som att bygga flygplan exempelvis. Identifiera först vilka test som skall passera - bygg sedan ett inkrement som gör att testet passerar.

Genom att synkronisera identifieringen av acceptanstest med kravutredning effektiviseras arbetet och onödiga fel undviks som beror på fördröjning mellan kravanalys och analys av testkriteria. Dokumentation blir mer korrekt och lättare att underhålla och överblicka.

Genom att kombinera kompetens hos traditionella kravutredare med kompetens hos traditionella QA-avdelningar kan en organisation få ett kraftfullt verktyg att uttrycka krav. Detta är också till stor hjälp för utvecklarna som när de utvecklar en viss funktion redan vet vad som kommer testas och alltså vet vad som förväntas av en särskild funktion som skall byggas.

Att därtill lägga iterativ (kontinuerlig) uppdatering av krav/test-specifikationer med hjälp av tidig feedback från utvecklingsteamet (genom kontinuerliga leveranser), tidig feedback från kund (genom att denne tidigt ser vad som utvecklats) och i en ideal situation, tidig feedback från användare, tas acceptanstestningen och värdet av produktutvecklingen ytterligare ett steg framåt.