Användbarhet som det lilla extra...

Användbarhet har inom systemutveckling länge betraktats som "det där lilla extra" som man kan ägna sig åt på slutet om det finns pengar kvar. DÅ ska vi göra ett trevligare användargränssnitt, DÅ ska vi bemöta användares feedback, DÅ ska vi titta på vad användarna egentligen vill ha..

Ungefär så har också testning av system betraktats under lång tid, fram till ungefär nu, då fler och fler utvecklare och systemägare börjar betrakta automattestning som en naturlig del av produktens utveckling som sker samtidigt med produktens design och produktionskod.

Att testning börjar få sin naturliga plats i det dagliga utvecklingsarbetet beror på att fler inser värdet av detta, att det på sikt kostar mindre att bygga ett testat system från början.

När skall användbarhet börja betraktas på detta sätt? Som en naturlig och kostnadsbesparande del av systemets tillväxt?

Forskning visar att användarorientering är den faktor som har störst vikt för en produkts framgång och livstid. Företag som satsar på kundorientering och som ägnar all sin kraft åt att bygga det kunderna verkligen vill ha och behöver är de som också har längst livskraft och blir mest framgångsrika.

Varför är det då så att utveckling av ett systems användbarhet fortfarande betraktas som "det lilla extra"? Varför betraktas användbarhetsexperter som något man gärna vill ha men inte har råd med? Hur kan man inte ha RÅD med den största framgångsfaktorn för ett datorsystem undrar jag? Att det sen finns användbarhetsutvecklare och interaktionsdesigners av olika kompetensgrad är naturligtvis lika självklart som att det finns olika kompetenta och erfarna programmerare, projektledare och beställare. Har man russinen i kakan har man större framgångspotential.

Och när man väl lyckats få resurser för en användbarhetsexpert, varför betraktas dennes resultat och dennes förslag ofta som något man gör om man får tid?

Min åsikt är att användbarhet skall ingå i det dagliga arbetet på samma sätt som testning och annan feedback. Om vi idag får feedback från driftsavdelningen att systemet står stilla, sätts alla resurser in för att lösa problemet och starta systemet igen. Om vi idag får feedback från användare att funktionen eller användargränssnittet är obegripligt, läggs feedbacken på hög att prioriteras vid senare tillfälle. Det bör vara samma "stop-the-line"-princip när användare har en ohållbar arbetssituation som när leveransen inte går att installera.

Och naturligvis finns det skillnader på en ohållbar arbetssituation och en ideal arbetssituation vilket produktutvecklare tillsammans med sin teammedlem användbarhetsutvecklaren får hitta ambitionen och gränserna för. Problemet är att all slags användbarhetsanpassning betraktas som det ideala och att det är alltför sällan som något betraktas som ohållbart idag, av andra än - användaren.

Användbarhetsutveckling ÄR systemutveckling.